2017-11-02

Hur hanterar Trump-anhängare presidentens lögner?

Nej, inte heller de senaste turerna kring korruption och rysk inblandning i valkampanjen lär urholka stödet för Donald Trump hos hans kärnväljare. Hur ska vi förstå det faktum att Trumps många väljare, som säkert vill uppfattas som anständiga medborgare och vill göra rätt och kunna vara stolta över sin president, ständigt överser med hans lögner och vulgära retorik?

Jag läser en sedelärande historia i New York Times, där den konservative författaren och skribenten David French förtjänstfullt gestaltar temat. Davit French berättar om ett samtal i sin kyrka med en äldre dam som han känner väl och som var övertygad Trump-anhängare. I samtalet beklagade David French att presidenten for med osanningar.

"Menar du verkligen att Donald Trump ljuger", undrade den gamla damen.

"Javisst", svarade David. "Han ljuger oavbrutet".

Damen ifrågasatte inte David French påstående. Hon kände David väl och litade på sin konservative väns kunskaper och omdöme. För ett ögonblick verkade hon bekymrad. David kände att han kanske borde säga någonting, att han verkligen uppskattade många inslag i Trumps politik och ställningstaganden - men att det inte innebar att man kunde ursäkta Trumps tillkortakommanden och lögner.

Men just då glimmade det till i damens ögon. Hon tog en smutt kaffe, såg David French rakt i ögonen - och han visste omedelbart vad som skulle komma:

"Well, the Democrats are worse."

*

Just övergången från att avfärda något som "Fake News" (det är inte sant att Donald Trump ljuger) när den positionen inte längre är hållbar, till "den andra sidan är värre" (well, the Democrats are worse) är en viktig pusselbit i förståelsen av tankefigurerna hos de många väljare som söker sig till politiker med populistisk retorik. Det inte är tillräckligt att påvisa uppenbara osanningar i populisters retorik - då kommer i stället "ja, men titta på dom då"-argumentet fram.

Exemplet kanske inte bara gäller populistisk politik, utan politik och debatt överhuvudtaget. Men jag tror att problematiken kommer särskilt till uttryck i den populistiska diskursen. Det skulle vara intressant att se en systematisk, jämförande studie från svensk politik, med Sverigedemokraterna och dess mest hängivna anhängare som en utgångspunkt.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Förklaringen tror jag är högst rimlig. Om sjukvård, skola, omsorg och allt vad det heter blir sämre och sämre trots löften om motsatsen..., Varför skulle man då iita mera på uppenbart bevisade lögner, än på den som faktiskt påtalar dessa lögner, och själv aldrig kan beslås med bevisade lögner?

Kjell Eriksson

Orion77 sa...

Enligt rapporter därbortifrån har presidenten alltjämt betydande stöd av sina väljare, dvs de vanliga människor ute i bygderna som röstade på honom. Däremot sviktar stödet alltmer bland republikanska senatorer och kongressledamöter, hittills dock inte i tillräcklig utsträckning för att rubba hans position.

Men Specielle åklagaren Robert Mueller, som är en hårding, har vid det här laget förmodligen samlat fakta för ett avgörande ärende mot Trump. Jag tror att snart händer det något remarkabelt. Skulle presidenten få för sig att avskeda Mueller så är det nog kört per omgående.

Anonym sa...

SD är ett nytt fenomen i svensk politik. Om du verkligen är intresserad av populistiska lögner i historiskt perspektiv måste du utföra studien med VPK och V som utgångspunkt.

Men var sig det är SD eller VPK som står i fokus för studien, så är den politisk och inte vetenskaplilg. För att vara vetenskaplig måste definitionen av populism vara utgångspunkt.

Anonym sa...

Visst är lögnen (alt facts) vanligare i ytterkantspartier till höger OCH till vänster. Men lögnen är ju ett allmänt förekommande politiskt vapen. När t ex Löfven påstår att alliansen vill sänka skatten med 100 miljarder ljuger han. Alliansen har ingen gemensam budget och LÖfven vet naturligtvis att man inte kan addera enskilda partiers förslag och dessutom dubbelräkna.När Löfven sa att några få bland de asylsökande hade låg utbildning ljög han. En tredjedel hade högst grundskola enligt SCB.
Kanske var han "bara" okunnig och trodde han på vad han sa liksom när han sa att mitt Europa stänger inga murar. Men en så okunnig statsminister kan naturligtvis inte göra ett bra jobb.
Och Löfven är ju inte ensam. När alliansen påstår att förslaget till vinstbegränsningar i välfärden slår ut de flesta aktiebolag är det inte heller sant även om det drabbar många.
Som partipolitiskt oberoende numera tycker jag att det är intressant med Ulf Kristersson som partiledare. För politikens skull hoppas jag att hans försök till saklighet får Löfven att lämna sin sluggerstil. För i min värld finns det fakta som går att verifiera och som ska skiljas från ideologier (värderingar). Men så är jag inte heller postmodern.
Klas Bengtsson

Karin Kirkland sa...

Väldigt mycket av vad damen anser om demokraterna bygger förstås också på lögner. Jag såg en sammanställning av fall där Trump sagt att han hade bevis för en osanning, men sedan aldrig visat något. Bland annat ljög han ju ständigt om arbetslöshet och dålig ekonomi under Obamas presidenttid.

Tragiskt nog känns Trump uttalande, sk ”skämt” "I could stand in the middle of 5th Avenue and shoot somebody and I wouldn't lose voters," väldigt aktuellt och oroande.

Anonym sa...

Jag tror att det (om man vill kalla det "lögner") som folk blir direkt påverkade av betyder mer. Jag för inte plats på ett äldreboende trots att jag har stora behov. Polisen bryr sig inte om att jag blivit knivhuggen. Tandvård får inte bli en klassfråga ( Göran Persson ).

Jag tror det är så här många resonerar, om det år ut och år in, valrörelse efter valrörelse, utlovas reformer som sedan inte infrias ( och inom för mig personligt närliggande områden), och så kanske det,tvärtom, blir ännu sämre. Vi har världens högsta skatter, och ändå är det stora brister. Vart tar pengarna vägen?

T.ex. Har SD aldrig haft någon direkt politisk makt. Det är väldigt svårt att slå dem med bevisade lögner.

Detta är bara min teori, inget annat.
Kjell Eriksson

Orion77 sa...

Som jag konstaterade i tidigare kommentar har presidenten alltjämt stabilt stöd av sina väljare -- vilket väl måste innebära att en betydande andel av USAs befolkning, i likhet med presidenten, saknar moget omdöme och sunt förnuft. Det var väl samma fenomen som gjorde att senator Joe McCarthy kunde hålla på så länge som gjorde, ända tills radiojournalisten Ed Murrow till slut satte stopp för honom i ett senatsförhör med McCarthy. Denna bedrift finns återskapad i en briljant film, "Good Night, and Good Luck", i regi av George Clooney, från 2005. Ytterst sevärd, och alltmer aktuell för varje Trumputspel och twitter som världen drabbas av.

Men var finns dagens Edward Murrow?