2011-08-09

Vänsterpartiet och det politiska livet efter Lars Ohly

I dag meddelade Lars Ohly sin kommande avgång som partiledare för Vänsterpartiet. Ohly står inte till förfogande för omval vid Vänsterpartiets kongress i Uppsala 5-8 januari 2012.

Lars Ohlys beslut kommer inte på något sätt överraskande. Jag har själv vid flera tillfällen (t ex här och här) uttryckt förvåning över att Ohly så entydigt och starkt deklarerat sin vilja att leda Vänsterpartiet även i valet 2014.

Ohlys politiska skicklighet tog sig bl a uttryck i att han efter striden med Vägval Vänster framgångsrikt lyckats hålla ihop sitt parti och fått medlemmarna att acceptera de långtgående kompromisser som det rödgröna samarbetet innebar. Vänsterpartiet blev för första gången i sin historia regeringsfähigt, åtminstone i Socialdemokraternas och Miljöpartiets ögon.

Men bland väljarna misslyckades Lars Ohly med att utveckla ett stöd för Vänsterpartiet. Under Lars Ohlys tid som partiledare har Vänsterpartiet i stället tappat väljare i varje val. I valet 2o10 fick Vänsterpartiet endast 5.6 procent av rösterna, mot hela 12 procent rekordåret 1998. I dagens opinionsmätningar ligger partiet obehagligt nära fyraprocentsspärren. Det finns i dag inga tecken på att denna negativa trend skulle brytas. Allt talar därför för att Ohlys avgång är bra, både för honom själv och för Vänsterpartiet.

Vem kommer då att ta över ordförandeskapet för Vänsterpartiet efter Lars Ohly? Jag har i de ovan länkade texterna väckt tanken på ett delat partiledarskap med Jonas Sjöstedt och Josefin Brink. Jonas Sjöstedt är klok, förtroendeingivande och resonabel. Däremot är han kanske inte så karismatisk och en del i partiet har möjligen ett horn i sidan till honom efter de interna partistriderna i början av 2000-talet. Josefin Brink har hittills inte förklarat sig villig att ta på sig ett partiledarskap.

Ulla Andersson och Hans Linde har också anmält sitt intresse för partiledarposten. Ulla Andersson är partiets ekonomisk-politiska talesperson och en gedigen politiker. Men jag är osäker på hur vass hon är i debatten. Hans Linde har utstrålningen, och har trots sin (relativa) ungdom en diger meritlista. Bland annat är han partiets gruppledare i riksdagen samt partiets utrikespolitiske talesperson. Inför väljarna är han dock ganska anonym och det är oklart i vilken riktning han vill driva partiets förnyelsearbete

Mindre än ett år efter valet 2010 står det således helt klart att samtliga rödgröna partier får ett nytt ledarskap. Även Centerpartiet byter partiledare. Hypotetiskt är det möjligt att vi i januari 2012 har tre partiledare/språkrör som är runt 30 år: Gustav Fridolin och Annie Lööf är båda 28 år och Hans Linde 32 år.

För Socialdemokraternas del blir partiledarskiftet i Vänsterpartiet ett orosmoment. Å ena sidan kan den borgerliga Alliansen inte längre skrämma rödgröna mittenväljare med Lars Ohly. Å andra sidan kan Vänsterpartiet under ett nytt ledarskap som inte är belastat med ett kommunistiskt förflutet locka vänsterväljare från Socialdemokraterna. Skall Socialdemokraterna i så fall möte den utmaningen genom att gå ytterligare mot mitten för att ta kompensera eventuella väljarförluster vänsterut med att ta nya väljare från t ex Centerpartiet och Moderaterna? Eller skall Socialdemokraterna i stället hålla sin vänsterflank och försöka få Vänsterpartiet att fastna i rollen som ett stödparti på 4-5 procent? Ohlys avgång innebär således inte bara ett vägval för Vänsterpartiet, utan blir också indirekt ett vägval för Socialdemokraterna.

3 kommentarer:

Hanna Victoria Mörck sa...

Intressant Ulf.

Jag är själv i funderingar över hur vänsterpartiet bör agera för att hitta en nisch. Klart att man kan hänga kvar i S bakvatten och vara den självklara partnern till S, men samtidigt märks det tydligt att för att få vara med och leka så måste man hitta tydliga profilfrågor och hänga vid mittenligans runda bord. Därför bör vänsterpartiet välja några profiler som t ex miljö och jämlikhet som de har idag för att sedan agera lite som de nya fokus/enfrågepartierna. Frågorna kan vara andra men viktigt att hitta något genomsyrande...

Så det är bara att välja.

Nemokrati sa...

Väljer vänsterpartiet fel ledare kan det bli ett sänke för partiet, så att nedgången fortsätter, jag tror det måste bli Jonas och Josefine om det ska bli någon skjuts uppåt. Annars är det nog rätt kört. När det gäller socialdemokraterna är det väl solklart att högerpromenaden måste avbrytas, det visar valresultatet och Håkan Juholts ideologiska linjetal klart och tydligt vad än prime- och arenasossarna säger. Pampväldet måste brytas och kontakt återknytas med grundläggande värderingar om generell välfärd och omsorg om samhällets alla skikt, särskilt de som man förskrämt förpassat i "utanförskapet". Inte minst måste satsning på kultur, forskning och utbildning prioriteras, både för miljöns skull och för att mota bort högerextremismen från att sätta dagordningen.

A-K Roth sa...

Vad som helst bara inte mer av samma:

http://hokmark.eu/20-ar-efter-sovjetuionens-fall-gar-ohly/