Det har utbrutit en mindre debatt kring Lars Leijonborgs svar på en intervjufråga från Harald Treutiger, om Leijonborg helst skulle umgås i 15 minuter på tu man hand med Marit Paulsen eller med Victoria Silvstedt. Leijonborg svarade att han föredrog Marit Paulsen, eftersom ”man vill ju prata också”.
Harald Treutigers fråga gav uttryck för en gubbighet man trodde försvann med 30-talets svenska pilsnerfilmer. Men Leijonborg har uppenbarligen inte heller så lätt att hantera sexualiseringen av samhällsdebatten. Det är inte så många år sedan han lät sig vecklas in i en diskussion i TV-programmet Silikon om huruvida han rakade pungen eller inte.
Genom Treutigers gubbiga fråga kom Leijonborg i en svår situation. Vem vill framstå som en tråkmåns som vägrar besvara en förment skämtsam fråga? Men Leijonborgs svar innebar ändå att han gav efter de sexualiserande krafterna i samhällsdebatten. Jag hade blivit väldigt glad om han förmått stå emot.
2 kommentarer:
Men Leijonborg valde ju Marit Paulsen framför Silvstedt. Det kan väl knappast sägas vara att ge efter för de sexualiserande krafterna i samhällsdebatten?
Nåja. Leijonborgs eftergift bestod i att han valde att spela med och förment skämtsamt besvara Treutigers sexistiska fråga. Och vad menade egentligen Leijonborg att umgänget skulle bestå i utöver pratandet - han ville ju prata "också"?
Skicka en kommentar